En handläggares berättelse

Det hela började dåligt

Kristianstad har idag nära 80.000 innevånare och ligger i östra Skåne. Vi träffar Bo Thorbjörnsson, LSS handläggare på omsorgsförvaltningen, på hans lilla kontor som ligger högst upp i en gammal kvarnhusbyggnad. Den skånska dialekten är gemytlig och kaffet mörkrostat. Den korta versionen av historien lyder:

Karl placerades på inagården av en enväldig läkare som sedan krävde att Kristianstad kommun skulle vara med och betala.

– Ja det var ingen bra början, berättar Bo, men sedan visade det sig att det var det bästa som hänt vår klient. Där alla andra tidigare har gått bet har inagården lyckats. Om jag jämför Karl idag när han har kommit tillbaka till oss så är det en helt annan person än den som blev placerad på Inagården för tre år sedan. Karl kände sig ständigt missförstådd, hade problem med ett utåtagerande, våldsamt beteende. Idag är det en person som kan reflektera utifrån sina resurser. En harmonisk individ som kräver en struktur för att fungera, men fungerar!

Bra samarbete. Bo anser att det som började tveksamt kom att utvecklas till något riktigt bra. 
– Vi delade på kostnaderna till en början, och så småningom tog vi kostnaden till 75%. Vårddelen minskade och därmed var det naturligt för oss att öka åtagandet. Karl hade tidigare kostat oss betydligt mer än inagårdens avgifter, fast då utan några framsteg.

Den största oron vid placering på behandlingshem är risken att de ser klienten som en taxameter. Ju längre han eller hon stannar, desto mer pengar tjänar man.
– På inagården deklarerade man redan från start att målet var Karls hemkomst till kommunen. Det är ovanligt…

En aktiv plan. Inagården har arbetat med att lära honom att klara sig själv så långt det är möjligt. De har motiverat honom att arbeta på jordbruket, de har aktiverat hans fritid och de har arbetat med skapa en relation med hans anhöriga. Idag arbetar Karl med just trädgårdssysslor inom kommunen. Något han lärt sig på inagården. Tidigare såg han ingen mening i att göra något arbete alls.

En avskalad atmosfär. Med ett skratt berättar Bo om sitt första intryck av inagården.
– Först var det Tärnsjö som gav samma känsla som Twin Peaks (Bo är mycket intresserad av film), sedan var det själva inagården som upplevs som mycket avskalat och enkelt. Så småningom förstår man att det är viktigt för klienterna att miljön är lugn. Dessutom finns det klienter som inledningsvis inte är så varsamma med sin omgivning. Karl tillhörde de som förstörde en del i början. Men mitt bestående intryck var hur deras arbetsmetod, inagårdsmodellen, skapar meningsfullhet och struktur genom arbete. Hur de snävar in runt klienten och blir som en familj, det är en del av
deras pedagogik. De är specialiserade på just den här typen av problem och tar del av allt som händer. Det bygger faktiskt till stor del på sunt förnuft och förmågan att se och respektera människors lika värde - oavsett vem de är eller vart de kommer ifrån.

Samarbete mellan Landsting och Kommun. Utmaningen för alla är ekonomin, förklarar Bo.
– Men vi får inte ta budgetrelaterade beslut. Det vill säga, vi måste se till klientens bästa och lagstiftningen i första hand. Men visst, cheferna ligger på och frågar om vi kan göra något för att spara in efter hand. Så är det ju.
Bo berättar att för Kristianstads del har man ett bra samarbete med Landstinget. Man går på gemensamma utbildningar och man arbetar med ”case management”. En samordnare som kallas ”Case manager” ser till att alla drar åt samma håll när det gäller vårdbehov m.m. kring en klient.

Utslussningen. Bo berättar om utslussningen från inagården
– Vi hade en successiv kommunikation med täta uppföljningar innan Karl kom hem. Sedan åkte personal från oss till inagården och omvänt kom inagårdens personl hit för att handleda oss och säkerställa att vi fick del av deras gjorda erfarenheter. Det är viktigt att inte låta sig stressas i en utslussning. Går det fel får man börja om från ruta ett och kostnaderna blir ännu högre.

Framtiden för Karl? Bo berättar med övertygelse att Karl har social kompetens och att han i rätt sammanhang förmodligen skulle klara sig utan personliga assistenter. Däremot kommer han sannolikt alltid att behöva någon form av struktur och stödboende.

Karl heter egentligen något annat

 

Tålamod är en viktig egenskap när livet blir påfrestande.